|
|
|
| Grundat 1995 |            |
PLEASE HELP TO SAVE TURTLES - READ the Special Aquaworld Blog HERE - or SIGN the Petition HERE
Nedan visar vi ett urval av marina arter utöver fiskar bosatta i haven omkring Kreta. Många av dem finns permanent att beskådas på Aquaworld.
Bläckfisken sägs vara en av de högst intelligenta varelserna i havet efter havsdäggdjuren. Hur det än må vara med den saken så är det iallafall helt säkert att varenda en av dem har en helt egen personlighet och att alla verkar reagera positivt på besökare.
Med sina åtta armar, blåa blod, tre hjärtan och förmågan att byta färg på ett ögonblick är den allt annat än ett vanligt djur.
Som nära släkting till den åttaarmade bläckfisken är sepiabläckfisken även den en fascinerande medlem av cephalopodfamiljen. Fantastiska uppvisningar av färger är bara en av mysterierna hos den här varelsen, som så ofta slutar sina dagar på en middagstallrik.
Sepiabläckfisken är extra känslig för förändringar i vattenkvaliteten och blir lätt stressad, så den släpps ofta fri efter bara en eller två dagars vistelse hos Aquaworld.
Det här är en av de två sorters kräftor kretensiska fiskare fångar. Som ni kan se, har den inga stora klor för anfall eller försvar. Istället förlitar den sig på att kamouflera sig mellan stenarna under dagen, men den kan också förflytta sig genom att öppna och stänga stjärten och därigenom möjliggöra en baklänges flykt.
Den här kräftan är värd så mycket för fiskarna att man hälsar den med ropet "Viagra! Viagra!" när man hittar en i näten. Uppenbarligen inte ett av de mer traditionella kretensiska ropen!
Langusten är den andra av de lokala kräftdjuren som fångas. Den kan väga upp till 3 kg, t o m mer. Även denna är mycket uppskattad och rosad av både kretensarna och besökande och mycket värdefull inom fiskeindustrin. För att bibehålla beståndet är därför kräftburar förbjudna.
Till skillnad från björnkräftan har denna långa, vassa klor och är känd för att ligga i bakhåll för sina byten, speciellt nattetid då den kryper fram ur de grottor och steniga överhäng den under dagen använder som skydd.
Den här specifika eremitkräftan finner man ofta tillsammans med just den här arten av havsanemon. Faktum är att kräftan är så intresserad av att få sitt hus täckt av anemonen att den slåss med andra kräftor i avsikt att stjäla deras anemon. Anemonernas brännande tentakler skyddar kräftan från rovdjur såsom den åttaarmade bläckfisken, så man kan förstå deras intresse för dem. Som tack för hjälpen blir anemonen omkringburen av kräftan och får troligtvis småbitar av kräftans byten när den sliter sönder dem.
Vem det än var som först namngav havsanemonen missförstod uppenbarligen förhållandet och kallade den en parasit, men partnerskapet är nu erkänt som ett klassiskt exempel på hur arter lever i symbios.
Fast den kan mäta över 80 mm över bröstet är krabban man finner i saltvattenspölarna runt Kretas kust generellt mycket mindre än så. Den äter mer eller mindre vadsomhelst och gömmer sig i steniga skrevor, ofta med anemoner till skydd och kamouflage.
Överraskad ute i det öppna däremot, tvekar den inte att försvara sig och är kapabel att bjuda på ett riktigt smärtsamt nyp!
Man vinner inget pris om man kan gissa hur den här krabban fått sitt vardagliga, engelska namn, Longarmed crab. När den vilar kan armarna vikas in till hälften men som ni kan se tvekar den inte att använda dem i självförsvar.
Dessa krabbor tillhör dessa olycksamma arter i havet som ofta ignoreras i fisknäten och lämnas för att dö. Som i alla sådana fall tar vi loss dem när vi hittar dem och försöker återföra dem till havet när det är möjligt. Vi har bara behållit ett fåtal exemplar för att kunna visa för besökare på Aquaworld.
Den här räkan är ännu en jägare som jagar genom att ligga i bakhåll för sina byten. Den bor i en håla, från vilken den kan attackera med sina framarmar, likt en bönsyrsa. Skillnaden är att räkan är mycket snabbare.
Det finns många olika typer av denna räka. Vissa genomborrar sitt byte med sina sylvassa lemmar medans andra ger bytet en knock-out med sina mer trubbiga instrument. De senare kan slå till med en kraft likvärdig en kula av låg kaliber, tillräckligt att krossa glas, vilket en del akvarier till sin förfäran upptäckt.
Det här är en av de vackraste sjöborrar man kan finna i kretensiska vatten. Små exemplar ser man sällan då de bor på större djup. De flyttar till grundare vatten ju större de växer sig. En del individer kan bli såpass stora som 10 - 12 cm i diameter.
Sjöborren betar alger, vilket gör den mycket användbar på Aquaworld, då den hjälper till att hålla glasen rena.
Detta djur spenderar den första delen av sitt liv som del av den stora massan zooplankton och ser då ganska mycket ut som ett grodyngel. Som vuxen slår den sig till ro på havsbotten där den samlar upp små matpartiklar genom att filtrera vatten igenom sin kropp.
Vattenflödet genom dess kropp kontrolleras av två öppningar - en tillåter bara inflöde och den andra endast utflöde.
Dessa maskar hittar man på så varierande djup som från 2 till omkring 50 meter. De på fotot här intill har bildat mjuka tuber men andra arter bygger hårda tuber av kalcium som de drar sig in i om de blir störda.
Det är ett sant nöje att stöta på stora "dammvippor", som ofta misstas för att vara växter, när man snorklar eller dyker här på Kreta.
Det engelska namnet på den här krabban är löst översatt "krabban som skäms" och den ser faktiskt ut som om den försöker gömma sitt ansikte, som om den har gjort något pinsamt. Den är en av de roligaste av de lokala skaldjuren som finns att se, men egentligen är de där tjocka klorna, som skyddar krabbans mer mjuka delar, specialdesignade för att bryta sönder snäckor.
Igen - enstaka exemplar räddas från fisknäten och släpps antingen fria eller förs till Aquaworld för att kunna beundras ett tag. Båtar som fångar stora antal säljer dem som mat för människor och de anses vara ett gott tilltugg till ett glas kretensisk raki.
 |
Copyright © Aquaworld 1995-2006
|
| If you liked this site and found it useful, please click on the button
above and then "Vote" for it. Thanks! |